Jag började min yrkeskarriär på Schaeffler GmbH i Stockholm, då på tekniska avdelningen för att hjälpa företagets kunder att beräkna rätt lager (kul-rull-nållager) och med rätt livstid till deras tillämpningar.

Efter 8 år flyttade jag med familj tillbaka till barndomsstaden Härnösand för att jobba som Exportchef på ABB Truck, som framgår av namnet på företaget, sysslade ABB Truck med att producera och sälja gaffeltruckar och jag skötte om exportavdelningen. Där blev det också 8 år för sedan gick jag över till att bli FoU chef på BBA Friction som tillverkade och sålde bromsbelägg till last och personbilar.

Det blev bara 3 år på BBA sedan startade arbetet inom Trådindustrin. Jag tillträdde som VD på Pacwire AB i april 1999 och har sedan varit Pacwire trogen. Uppgiften var att öka exportförsäljningen och förstås minska kostnader och det har varit huvuduppgiften alltsedan starten. Pacwire ökade sin försäljning varje år fram till 2011 när Brasilianska konkurrenterna fått nog och uppvaktade sina myndigheter för att få hjälp mot det aggressiva företaget Pacwire. Mot alla odds lyckades konkurrenterna övertyga myndigheterna om att Pacwire borde belastas med en extraskatt för att de varit för offensiva i prissättningen vilket innebar ett stort bakslag, i princip tappade Pacwire i ett slag halva sin försäljning. Så sedan 2012 har det varit mycket jobb för mig, med minskat antal av kollegor, att få tillbaka åtminstone delar av den tappade försäljningen. Jag har därför jobbat både med företagsledning, försäljning och produktionsledning av Balningstråden som är Pacwires specialitet.

Jag har deltagit flitigt i NNTF’s sammankomster för att kunna lära mig så mycket som möjligt om branschen och jag tackar de som medverkat till att höja standarden på föreläsningarna vi fått oss till del, kanske mest Peter G. som under sina ordförandeår gjorde ett strålande jobb som sedan har förvaltats av Conny.

Jag kommer att gå i pension under 2019 och vill gärna tacka för utmärkelsen och för de härliga åren tillsammans med NTTF familjen.

/Björn Rudström

Jag är utbildad civilingenjör från Linköpings Tekniska Högskola. Jag tog min examen 1979.
Hela mitt yrkesverksamma liv har jag jobbat i den tillverkade stålindustri i olika befattningar och som egen företagare.
I början på 1980-talet jobbade jag i de större bolag som Electrolux och Assa Industrier. Mest med teknik och MA-frågor men även ytbehandlingen, som har följt mig som en röd tråd genom hela karriären. I mitten på 1980-talet flyttade jag tillbaka till Småland och blev egen företagare. Bolaget, som jag drev i 10 år, sysslade med formning av plåt, rör och tråd med efterföljande ytbehandlingar av olika slag. Produkterna vi tillverkade var till konsumentmarknaden och som underleverantör, främst till bilindustrin. IKEA var också en stor kund. Jag ville prova att vara anställd igen. Från 1995 blev jag koncernchef för Carpro AB, som var en underkoncern inom Investment AB Latour. Garage- och industriportar var produkterna. Intressant att komma in i en börsnoterad värld, vad allt det innebar som koncernchef.

Bolaget såldes 1997 till Cardo AB och blev en del av Crawfords port-division. Jag valde då att sluta och började under 1997 på Petterssons i Hillerstorp. Jag blev delägare i Petterssons under 1999 och blev ensam ägare 2005. Jag sålde 2016 Petterssons till en amerikansk koncern med anknytning till vår
kundbas. Resan på Petterssons har varit mycket fokus på att internationalisera produktion och marknad. Under min tid på Petterssons har det byggs tre fabriker utomlands, 2 st i Kina och en i Indien. Uppgiften att dra tråd, forma, härda och ytbehandla har handlat om att ha alla processerna under ett tak. Vid uppstart av nya fabriker så har det hela tiden varit en strävan att standardisera produktionsprocesserna med Sverigefabriken som förebild.

Detta har varit en synnerlig intressant resa som har gett insikter i hur det är att bygga organisationer i andra kulturer. Pettersons har lyckats att under min tid utveckla banbrytande, helt nya processer inom våra produktområden. Detta har varit nyckel till framgång. Framförallt inom elektrolytisk ytbehandling. Från 1997 tills att jag sålde så har omsättningen 4 dubblats på att göra krok och clips till klädhängare.

Jag har nu antagit ordförande rollen i NTTF för 2 år. Nu får jag mer tid över eftersom jag inte är involverad i någon av den dagliga driften på Petterssons. Jag hoppas kunna utveckla denna anrika föreningen vidare.

/Hans Ireståhl

Jag har i nästan hela mitt liv jobbat med trådfrågor. Började redan med mitt examensarbete på KTH. Arbetets rubrik var ”Blankdragning av rostfri tråd med tandemdrag”. Arbetet resulterade i att jag fick min första anställning 1970 på Fagersta Bruk, numera Fagersta Stainless. Jag arbetade på sektionen Tråd inom Stålforskningen.

Under ett par år under första halvan av 70-talet arbetade jag med allmän plastisk bearbetning inom företaget, för att senare mer glida över mot tråd igen. 1976 blev jag chef för trådvalsverket, som vid den tiden huvudsakligen valsade kolstål, men andelen rostfritt ökade. Under min sista tid började ombyggnaden av valsverket från det gamla 50-talsverket till det som nu är en modern kontisträcka. Jag hann dock inte vara med om att se etapp 1 i drift då jag 1982 började på Garphyttan.

På Garphyttan var jag ansvarig för Kvalitet-och utveckling, vilket bland annat innebar mycket kontakter med kunder och slutförbrukarna inom bilindustrin. 1995 blev jag projektledare för projektering av en fabrik för tillverkning av oljehärdad ventilfjädertråd i Nordamerika. Projektet resulterade att jag flyttade till South Bend, IN, USA 1996 med uppgift att bygga, starta upp och driva verksamheten. Det innebar att jag stannade sju år och under den tiden byggde vi ut fabriken en gång för en 50-procentig produktionsökning. Åter i Garphyttan 2003 blev jag Affärsområdeschef för SWP, specialtrådsprodukter, rostfri rundtråd och plattvalsad tråd, både rostfritt och kolstål.

Vid en omorganisation 2006 blev jag globalt kommersiellt ansvarig för oljehärdade produkter. Vid den tiden hade Garphyttan tre fabriker i Sverige, USA och Kina. Min uppgift var att samordna försäljningen så att fabrikerna utnyttjades optimalt. Jag var också ansvarig för det globala inköpet av valstråd. Dessa uppgifter hade jag till min pensionering 2010. Under 2008 kom ett extra arbete in i mina uppgifter. Garphyttan var till salu och min uppgift var att svara för mycket av de tekniska uppgifterna, som potentiella köpare behövde. Resultat blev som bekant att japanska Suzuki Metal köpte Garphyttan. Jag fick vara med om den inledande delen av transformeringen till ett japanägt företag. Mycket intressant! Efter pensioneringen dök en ny möjlighet upp att fortsätta inom trådvärlden. Jag fick en förfrågan om att bli verksamhetsledare för NTTF. Jag tackade ja, vilket jag inte har ångrat. Jag har haft sex mycket intressanta år med kollegorna i NTTF och kröner nu detta med att bli framröstad som Årets Trådprofil. Det är en stor ära och jag tackar alla som röstat på mig.

Jag är gift med Maud sedan många år och vi har två vuxna söner, som i sin tur har vardera två barn. Vi bor  Örebro och har ett ”andra hem” på Sturkö i Blekinges vackra östra skärgård. Där tillbringar vi mer och mer tid. Förmodligen kommer tiden där att öka ytterligare när jag nu slutar mitt engagemang i NTTF. I övrigt tycker vi om att resa för att se både nya platser och återvända dit vi tycker om. Det senare gäller i första hand Spanien och USA.

Leif H. Eriksson

David är Bergsingenjör från Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och har de senaste 20 åren varit verksam på Suzuki Garphyttan AB. Han började som processutvecklare och har sedan gått via chef för produktutveckling, första linjens chef i produktionen, chef för kvalitet och utveckling, globalt marknadsansvar till nuvarande position där han ansvarar för global R & D samt prisförhandlingar med valstrådleverantörer.

Sedan ett år tillbaka är David även ordförande i styrelsen för Jernkontorets Teknik-område 33 vars mål är att stärka konkurrens-kraften inom svensk trådindustri genom gemensam forskning, utveckling och erfarenhetsutbyte. Intresset för stålindustri och möjligheten att forma och utveckla en liten del av den vidare i tid och rum tillsammans med andra engagerade och entusiastiska medarbetare är drivkraften för David. Det gäller teknisk utveckling lika väl som att göra affärer och utveckla relationer med kunder och leverantörer.

På frågan om vad han är extra nöjd med hittills under sin tid i trådbranschen svarar han: – ”Det är fördelarna inom miljö, produktionskostnad, kapacitet, produktivitet och kvalitet som vi tillsammans åstadkom genom ett projekt i Gaphyttan. Blypatentering och efterföljande betning ersattes med en alternativ värmebehandlingsprocess och integrerad ytbeläggning för huvudflödet i produktionen. Den omställningen gjordes för snart 15 år sedan och det finns stor potential att utveckla den ytterligare.”

David bor i Garphyttan tillsammans med hustrun Ann-Kristin och dottern Linn. Två söner har flyttat hemifrån för studier, Emil till Göteborg och Oscar till Luleå. På fritiden tar han en skid- eller joggingtur i spåren runt Garphyttan. Allra helst fiskar David lax i Norge tillsammans med sönerna och ibland händer det att han tar en runda på golfbanan.